Det har varit många märkliga turer i vårt letande efter ett hem med kök här på Samui. Våra krav har inte på något sätt varit orimliga, dock är det väl liiiite fel tid att börja leta efter hyfsat billigt boende, då det är högsäsong eller snarare PEAK SEASON, vilket är ännu mer än högsäsong. Folk får sina ställen uthyrda ändå och behöver inte direkt pruta med någon snål farang.

 

Our demands:

• Hyfsat billigt (max 15 000)
• Wifi (hur ska jag annars kunna roa mig?)
• Kök (Oh måste kunna laga mat åt mig, sååå trött på restauranger, och tänk dessutom hur mycket pengar jag kan spara på att själv laga pasta när det suger!)
• Läge någonstans runt omkring den norra kusten, så att jag själv kan ta mig till och från skolan och Oh slipper vara chaufför varenda gång

Det var det hela – inte många krav kan jag tycka. Andra människor är mycket mycket mer krävande än jag och Oh är. Vi är simpla personer, med simpla hjärnor. Tydligen.

 

From the beginning it was all black...

Vi åkte runt en hel del, som jag nämnt tidigare här, men hittade inte mycket intressant. Ibland kände jag mig djupt hjälplös som om jag krälat ned i ett hål och inte ens hade en liten repstege att hjälpa mig klättra upp. Det fanns ju ingenting som var hyfsat ens. Skulle man ha något hyfsat fick man punga ut med snarare 20 000 än 15. Inte ok. Ibland blev jag lockad av swimmingpoolen som fanns på området och tyckte att 20 var rätt ok ändå, tills jag tog mig i skärpet och insåg att jag hade spenderbyxorna på.

Trött på att åka runt och leta med ljus och lykta efter personerna som ägde ställena vi hittade så skrev jag in på Thaivisa forumet efter hjälp. Nästan omedelbart fick jag svar från en kille i England. Han hade en lägenhet i Bo Phut (lyxlirarstranden – tycker jag då eftersom allting är så dyrt där, t o m kläderna) som han kunde hyra ut för 15.

Dagen innan vi skulle åka till Bangkok kontaktade jag hans engelsktalande svägerska för hjälp med visning. Hon ställde upp och vi kunde titta samma dag.

 

Hon ville inte ha oss där

När vi väl kom dit och kollade på stället insåg jag att han tagit till i underkant så det stod härliga till. Lägenheten var 2 plan med ett stort kök längst upp och en härlig balkong med värsta utsikten. 2 sovrum. Helt otrolig var den. Men jag fick intrycket att svägerskan Nuni inte ville ha oss där. Samma kände Oh. Hon informerade mig om att internet hade de inte och det kunde de inte fixa om jag bara skulle stanna där i 2 månader. Visste David verkligen att jag bara ville stanna 2 månader? Han vill aldrig hyra ut till någon under 6 månader. Jag kände mig lite olustig.

 

Hon erbjöd oss ett annat boende, ett bättre boende

Dagen efter kunde hon visa ett annat boende för oss, ett bättre boende. Det här var inte alls bra för oss. Tydligen. Jag gillade det jättemycket och hade verkligen velat ha det. Men men. Trevlig som man är så nickade och bugade jag och bestämde att vi skulle träffas dagen därpå efter min skola.

Boendet vi tittade på var en bungalow som låg ännu närmre skolan, som dessutom hade en swimmingpool. Där var kanon också. Tyst och lugnt, samt en hel drös med katter. Dessutom fick vi det billigare än lägenheten. Så ja, visst vi slog till. Betalde 5000 i deposit och begav oss av mot Bangkok.

På något sätt ville jag ändå meddela David att Nuni inte varit särskilt hjälpsam eller trevlig och att jag fått intrycket av att hon inte ville ha oss där. Men jag kände ju inte David så jag kunde ju inte precis rätt ut säga att hon inte varit tillmötesgående. Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Så kom jag på det, jag skrev ett mail där jag var lite glättig och förklarade att Nuni hittat ett annat boende åt oss som dessutom hade swimmingpool och som farang kan man ju inte motstå det. That would do the trick!

 

Ett litet sms kan säga så mycket

Dagen efter fick jag ett sms från tanten att hon var så ledsen men bungalowen var redan bokad under den tiden vi ville ha den, så please, kom och hämta din deposit. Jag kan inte sova. Ungefär så stod det. Suck och stön. Jag ringde upp Nuni och hon hade fått en massa skäll pga att hon visat oss ett annat ställe (YES!) så hon var lite ledsen. Men herregud, oh nej, det var absolut inte min mening. Så tänkte ju inte jag. Absolut inte. Svamlade runt och lyckades övertyga henne om att jag bara varit klumpig. Hehe. Hon sa att David skulle nog lugna sig om vi nu kunde bo i hans lägenhet ändå. Jamen visst, klart vi kan det.

David hade andra tankar dock. Hans frus familj skulle bo där i januari så vi kunde inte bo där. Huruvida detta var sant eller inte vet jag inte, men det kan ju förklara varför Nuni inte var så angelägen att ha oss där heller, eftersom hon antagligen visste om sin familj. Eller så var han helt enkelt trött på mig och mitt velande. Jag har ingen aning och det spelar egentligen ingen roll heller. Allt blev bara pannkaka med detta, om än jag är just nu väldigt tacksam att jag lärde känna Nuni på kuppen.

Under tiden vi var i Buriram pratade jag med Nuni ett par gånger och hon letade efter boende åt oss, samt hade hämtat tillbaka depositen på 5000. Jag lät henne få lite space att leta, då vi ändå inte skulle komma tillbaka på 3 veckor.

 

Boende i Bo Phut – Fisherman village

Precis innan vi lämnade Buriram ringde hon och hade hittat ett boende i Bo Phut, inne i Fisherman Village. WOW! 13000 + el. Inte dyrt för att vara här, men ändå ganska dyrt. Men jag har nu insett att det inte går att hitta något billigare här på ön om jag inte vill bo som tidigare långt ifrån allting. Så jag tackade ivrigt ja till detta boende som hon hade hittat. Med kök, internet och gratis vatten.

Det var 2 väldigt nervösa personer som åkte bussen ned till Samui. Jag har försökt att inte tänka så mycket på det under tiden vi varit iväg på äventyr men jag har emellanåt haft ont i magen för jag inte riktigt vetat vad det var för boende jag tackat ja till. Lite som att köpa grisen i säcken. Oh har inte sagt något förrän nu på bussen hit. Då kom hans ångest också.

Huset/bungalown/lägenheten ser inte mycket ut. Thai standard. Utanför har vi en liten altan. Ingen utsikt för det ligger in på en liten bakgård från huvudgatan här i Fisherman village (ett stenkast från stranden). Ett enormt stort rum med tv & soffa, ett kök eller snarare kokvrå med 1 gasplatta, ett sovrum med stor säng, stor garderob (tack för den, nu får jag plats med alla mina kläder), samt ett sminkbord, och slutligen ett badrum med blått kakel, blått handfat & toalettstol, samt blått golv (alla olika blå nyanser).

 

Det är stort och rymligt

Det jag gillar bäst med huset är att det är stort och rymligt, det är som ett hem och inte ett rum. Jag får plats med allting som jag har med mig och det är skönt. Dessutom är det sjysst att vi har ett sovrum och ett tv-rum så att Oh kan kolla på tv hela natten och jag kan sova om jag vill. Dock är det lite trist att inte ha en tv i sovrummet, men jag får väl vänja mig av med den ovanan.

 

Igår handlade vi för en hel tusenlapp

Igår var vi och handlade saker till hemmet för en hel tusenlapp. Riskokare, grytugn (ja inte vet jag vad det heter, men man kan grilla och annat i denna gryta), vattenkokare, stor wok/stekpanna, gryta, plasttallrikar och skålar (allt i kinesisk Nettan-stil), förvaringslådor, tvättkorg, dekorationer, korgar, burkar. OOps å så får man inte glömma en DVD-spelare inhandlades också.

Sedan åkte vi till en marknad för att köpa kryddor, en hel fisk, en massa revben, soyasås, ostronsås, chilisås och massa andra flaskor som jag inte förstår mig på, vitlök i drös, röd lök i drös och en hel bag med ris. Allt för en hundralapp. Alltså hur billigt man kan leva i det här landet om man undviker turistfällor är helt otroligt och det undgår aldrig att förvåna mig.

 

 Our home AFTER our make over!

 

Så nu sitter jag här i mitt nya underbara boende, stortrivs och det blev så fint när vi fick fixat allting (har ett par grejer kvar, som jag i vanlig ordning insåg när jag packat upp allt att det där borde jag ju ha köpt). Det blir jobbigt bara när jag ska hem, hade tänkt frakta alla grytor och annat till Buriram, för de kostade ju ändå lite grann och dumt att bara slänga. Kommer säkert inte kunna skiljas från mina kinestallrikar och fat heller ska ni se.

Så det var en liten update om min boendesituation här på Koh Samui. Håller på att knåpa på en hel historia om Ao Nang, och den kommer förhoppningsvis ut lite senare idag. Det var ju så mycket jobbigt att skriva om den resan.

C U!