Den långa resan hem började ungefär kl 2 på natten i den lilla byn Ban Tachung. Jag började köra och det gick väl sådär. Pang blev nervös när jag skulle svänga första gången vid ett trafikljus och jag hade lite problem med växlingen. Men efter jag vant mig vid att allt satt på fel sida och att det var en liten buss jag körde så gick det bra. Thaiarna är lite dåliga på att stänga av helljuset dock. Vägen var apkass och hål överallt så det var lite bumpy och lite gropigt. Efter ett tag blev vägen bättre. Jag var dock lite bekymrad för tanken var tom. Ja, jag vet inte, varför börjar man en resa med tom tank? Är inte det det första man gör om man ska åka långt – ser till att man har bensin? Jag påpekade för Ao att vi behövde bensin, och hans svar var i vanlig thaistil: Jamen inget är ju öppet. Nämen dåså är det väl ok. Om inget är öppet fungerar väl bilen ändå – utan bensin. Att jag inte tänkte på det. Till slut hittade vi en mack som var öppen. Ao tog över ratten efter det. Jag var helt livrädd emellanåt. Ena stunden körde han i en fil och i nästa i den andra och i tredje mitt emellan, som om han inte kunde bestämma sig vilken. När han växlade vinglade han som fan. Han kunde inte få in 5:ans växel så det fick jag göra åt honom. Ja herregud. Men efter en stund gick det bättre. Då var jag bara rädd, inte livrädd. Vi blev stoppade av polisen en gång, men när Ao sa att han inte hade något körkort vinkade polisen bara oss vidare. Vi behövde inte ens betala något. Vad hände där då? Ao körde ett par timmar och sedan tog Pang över. Jag fick sova.

 

Gookkai var ledsen, saknade Fino redan. Jag förstår det. Tycker fortfarande att det är helt galet att lämna bort henne sådär, men det verkar vara vanligt i Thailand, så vad ska man säga.

 

Resan förflöt ganska smärtfritt ett bra tag, tills kvällen tror jag. Då stod farbror polisen där igen och stannade oss. Ut med er och gör pisseprov. Jag och Gookkai fick ont i magen. Då var det dags igen. Gookkai satt och bad till sin lilla Buddha hon hade runt halsen. Plötsligt dök Pang upp. ”Jag såg det. Jag väntar bara på Ao.” Jag fattade inte riktigt. Men vi fick köra och det visade sig att pisseprovet inte denna gången heller var rent, men polisen såg inte det, eller så brydde han sig inte. Gookkai var ju övertygad om att Buddha fixat detta, jag var inte så säker. Trodde mer på farangorsaken. Men vi slapp betala och vi fick åka utan några som helst repressalier. OMG! Resten av resan blev vi stoppade ett par gånger till men behövde inte göra några pisseprover.

 

Totalt tog resan hem 30 timmar. Helt galet. Pang sa att La brukar köra på 13 timmar. Ja det är ju ännu mer galet. Nu tog det lite lång tid för oss eftersom Pang körde mestadelen själv och han var tvungen att stanna och sova då och då, vilket man förstår. Lång väg att köra själv. Jag var inte sugen på att köra igen, mycket på grund av att jag inte har något internationellt körkort, eller ja i alla fall är det den officiella ursäkten. Jag gillar inte att köra i Thailand. Trafiken var ok, och särskilt när Ao körde, för då fanns det 2 filer och nästan ingen trafik alls. Men bilen var lite större än jag är van vid och det är jobbigt att köra något man inte har riktig kontroll över. Tycker jag i alla fall. Jag tror inte polisen över huvudtaget hade brytt sig ifall jag visat upp mitt svenska körkort. Kanske hade de velat skinna mig på några slantar, men de hade knappast satt mig i fängelse, eller utvisat mig.

 

Kl 8 på morgonen, drygt ett dygn senare var vi hemma. Helt underbart skönt att ”komma hem”. Måste säga att jag är lite ledsen nu att Ao inte vill bo kvar på Samui, fast jag i första hand inte ens ville bo på Samui. Jag gillar att bo vid havet. Ban Tachung har inget hav, inte ens någon sjö. Jobbigt. Och så jvla varmt också. Men som sagt, vi får se. Jag tror att han blir rastlös i Tachung soon enough. Kan jag inte få tag i hyfsat internet heller så kan jag ju dessutom inte jobba, så då måste vi flytta. Jag tycker ändå det är rätt sött av honom att han vill ta hand om sin farmor, för hon har ju ingen annan. Hon har sin son, men han tar inte hand om henne så mycket. När jag var där, ok, men annars är han inte där så ofta.

 

Nåväl. Hemma på Samui – nu ska här badas och shoppas! Tjo tjo!