koranen vers 2:256 ”tvång skall inte förekomma i trosfrågor”

Ojojoj, sällan har jag skådat så skilda läger kring en så till synes liten detalj. Många avskyr den, föraktar den, förstår den inte och lika många andra älskar den, högaktar den och ser den som ett välkommet skydd mot omvärlden – och särskilt de sinnesslöa männen. Jag talar om hijab och niqab – de muslimska slöjorna. Ja det finns några till som kanske borde nämnas; burqa, chador m.m. Det finns så många namn och jag har säkerligen glömt något, och det får ni ursäkta. Jag ska inte påstå att jag har all information, jag ska inte heller låtsas som om jag vet vad muslimska kvinnor runt om i världen vill. Jag får utgå från mig själv och se på de olika svar jag hittar i min lekmansundersökning för att svara på min fråga – är slöjan ett medel för förtryck eller är den en frihet?

Här kan ni läsa om hijab och varifrån den kom, och här kan ni läsa i vilka länder den är förbjuden, samt där den är tillåten eller påtvingad.

Det finns även något som kallas för ”bad hijab” och den Teheranska klädpolisen jobbar övertid för att få stopp på det här. På sitt eget sätt tydligen.

Och här kan ni läsa om niqab. Under den här länken skriver och berättar The REAL Tiffy! om hur hijab INTE är islamskt utan en tradition som är långt äldre.

Här har ni ytterligare lektyr om plagget som upprör hela världen.

För att sammanfatta för er som inte orkar läsa långa romaner så tror man att både hijab och niqab är traditioner från långt, långt tillbaka. Från långt innan Islam kom till. De är traditioner som precis som t ex könsstympning på flickor har upptagits i Islam, och nu i dagens samhälle felaktigt tros ha något som helst samband med religionen.

Nedan följer ett par länkar där man kan läsa om kvinnor som väljer att bära detta plagg. Den här personen skriver fantastiskt bra och plockar isär olika citat från båda sidor.

Här finns 2 historier från kvinnor som i vuxen ålder själva valt att bära niqab, bl a för att ” people are judging me for who I am, rather than what I look like.”

Denna kvinna som väljer att bära hijab skulle jag vilja konfrontera lite så här opersonligt på nätet. Svar 3, 4, 5 & 6 tycker jag är speciellt intressanta. Hon vill inte fresta sina muslimska ”bröder” genom att visa sig själv. Ja för männen är ju såna vildar som inte kan kontrollera sig själva, så bäst vi klär oss i särkar och skyler oss allihop. Tillbaka till 10-talet. Klä dej utmanande och du förtjänar att bli våldtagen! Hon vill dessutom inte göra livet surt för sina medsystrar för någons make kanske åtrår henne om han ser hennes hår och hennes figur.

Svar 1 – Allah commanded it - no he didn’t!

I dagens Iran är det enligt lag förbjudet att gå utan hijab. Oavsett religion. Alla kvinnor måste bära hijab. Punkt slut. Det är dessutom en makes uppgift eller skyldighet att uppmuntra sin fru till att bära hijab. Uppmuntra och uppmuntra tills hon bär den. Av egen fri vilja. Detta kan ju tolkas lite hur som helst, eftersom man ibland gör saker för att någon tjatar hål i huvudet på en. För husfridens skull. Men det kan ju ses som valfritt eftersom det är man själv som slutligen tar på sej den. Jag förstår allvarligt talat inte hur fria kvinnor i vissa länder kan välja att ta på sig hijab, när det i andra länder är tvång? Det är lag på att de måste ha det och männen i dessa länder förtrycker kvinnorna enormt. Och inte bara männen utan kvinnorna själva deltar i förtrycket.

Är det inte förtryck så att säga ifall man inte är välkommen in i en affär om man inte är iklädd full hijab? Det kallas ”bad hijab” vilket är olagligt i Iran, om man läser här. Där har jag även hittat följande citat nedan.

”It must not be thought, however, that the code for modest dress applies just to women. Religious men wear long sleeves, loose trousers, and refrain from tucking their shirt in, so that their lower half is covered.  It is not considered good manners, or attractive to reveal hairy arms or wear tight jeans. Those who do are not considered real men, or as men who can be taken seriously.

Thus, the code for hejab extends from a simple piece of cloth to a whole way of dress and behavior for both men and women. With its many shades of meaning, hejab in Iran is more than a religious obligation; rather, it has a cultural and political significance as well.”

Hur ser Islam på förtryck och allmänhetens generella åsikter om att de förtrycker sina kvinnor? Läs här så får ni se att Islam faktiskt krä­ver att kvin­nor ska behand­las med respekt, heder och rätt­visa. Islam för­dö­mer för­tryck av alla slag.

Jag inser nu några timmar senare och med lite mer insikt i frågan att det inte är islam, som förtrycker de muslimska kvinnorna – det är inte en religionsfråga. Det är de som befinner sej på den nivå där de flesta av oss befann oss för flera tusen år sedan, som förtrycker dem, de som inte kan hållas ansvariga för något de gör eftersom det alltid är kvinnan som manar till förfall. Eller? För annars hade det väl inte behövt vara så här.

Ja nu har jag varit hemma i drygt en vecka, och dagarna går varken fortare eller lättare allt eftersom de passerar. Jag har varit på jobbet största delen av veckan, gick nämligen och jobbade dagen efter jag kom hem, och det var ändå rätt skönt, men känns strängt att bara kasta sig in i vardagen sådär ett tu tre. Denna helgen ska jag flytta till Jessicas lägenhet i Göteborg – på Hisingen. Är det tänkt. Idag mår jag piss, värken är rejäl, så det blir nog inte mycket packande idag, som jag hade tänkt, men jag hoppas att det är bättre imorgon, så jag kan sätta igång.

Igår upplevde jag en av de värsta dagarna i mitt liv, får man väl säga. Jag insåg hur hjälplös man kan känna sig när man har sin pojkvän på andra sidan jordklotet och egentligen inte vet vad han pysslar med. Ao brukar alltid ha med sig sin telefon. Överallt. Igår hade han inte det. Och på flera timmar kunde jag inte nå honom. Jag fick panik. Särskilt som jag insåg att han inte skickat sms på ett dygn heller. Tänk om det hänt något. Tror ju inte att någon av de thaitalande människorna i hans nuvarande närhet skulle ta telefonen och ringa och tala om för mig att något hänt. Jag menar vad skulle de säga i telefon som jag förstod. Jag vet inte ens vad död heter på thai. Herregud tänk om han var död. Jag skickade multipla sms och till slut satt jag och grät och var alldeles förstörd. Vad hade hänt?

När jag långt om länge fick ett sms trodde jag att hela mitt liv var över. Ett liv utan Ao – vad är det för liv. Undrar jag. Tänk att den lilla skiten (som jag inte ens var intresserad av från början utan jag ansåg helt brutalt att jag gjort någon galen fyllegrej) skulle klänga sig fast så i mitt hjärta. Hutlöst. Men det har han gjort, och han har lyckats sparka ut alla andra jag tidigare haft så allt innan honom känns totalt meningslöst och oviktigt. Nu vill jag inte leva utan honom, jag känner mig hel tillsammans med honom, och det har jag aldrig gjort med någon. Har bara upplevt att ingen förstår mig. Men Ao förstår mig. Trots att vi inte talar samma språk. Och vi vet allt om varandra. Så otroligt befriande och skönt.

Ja så igår var det jobbigt. Tydligen. Men nu vet han – dör han eller råkar ut för en olycka, så måste någon ringa. Självklara grejer egentligen i ett förhållande, men inte så självklart för alla.