Att flytta till ett annat land krävs mycket planering, mycket bomull och mycket mod. Planering för att allt ska gå så smidigt som möjligt när du väl tar steget; bomull att stoppa i öronen när alla ”det-går-inte” öser ned över dig och mod för att uppriktigt våga strunta i nej-sägarna. Ja, tänk om det inte går och jag inte lyckas. Vad är det absolut värsta som kan hända? Jag måste åka hem igen. Jag får lägga min dröm på hyllan med andra misslyckade försök, men då vet jag åtminstone att jag har försökt. Det finns ju inget värre än att alltid gå runt och undra vad som kunde ha hänt om du hade följt din impuls och gjort si eller så.

För att hoppa tillbaka lite i historien så har jag bestämt mig för att flytta till Thailand. Sedan 1 mycket förvirrat år tillbaka har jag en pojkvän där, och det har varit mycket upp och ned; ena dagen orkar jag inte längre med ett distansförhållande och nästa är jag helt överlycklig över att ha fått ett sms. Min pojkvän Ao och jag pratar inte samma språk, vi pratar inget gemensamt språk, vilket gör vårt förhållande oerhört trist och trivialt när jag är hemma och långt ifrån hans mjuka armar. Men jag känner ändå att jag vill ge honom och mig – vårt förhållande – en chans. För det första så är han en väldigt omtänksam, härlig kille och när jag väl är där är vårt förhållande mer än bra, trots språkbristningen. Det finns så många andra sätt att kommunicera på. För det andra så kommer jag annars att undra i resten av mitt liv vad som kunde ha hänt. Precis som jag gjorde med Surendra. Och det vet vi ju hur det slutade. Jag vill inte gå igenom en sån sak igen. Aldrig mer.

 

Ao är ung; kanske för ung för mig, men han berör något inom mig som ingen annan gjort på länge. Kanske till och med någonsin. Är jag då inte skyldig mig själv att gå vidare, att ta det ultimata steget? Det går inte att ha ett förhållande med någon man träffar en gång om året och då kanske max 3 månader. Man kan aldrig lära känna varandra. De flesta, om inte alla, viskar bakom min rygg om hur dum jag är – förstår jag inte att han har andra medan jag är hemma; hur kan jag vara så dum att jag vill ge upp mitt liv här för en sån ung kille som bara vill ha mig för att jag är vit; hur kan jag vara så dum att jag gör det här igen? Förra gången jag tog hit en asiat så gick det ju åt helvete. Varför prova igen? Nä, varför prova igen? Kanske för att det inte är samma person. Men jag har i alla fall lärt mig att inte ta hit en person jag inte känner. Därför väljer jag att flytta, för att kunna lära känna honom, och få reda på ifall han är mannen jag vill tillbringa resten av mitt liv med. Om det nu finns någon sådan. Vad gäller att han träffar andra när jag inte är i närheten – ja, vad ska jag svara på det? Jag har träffat tillräckligt många semesterflirtar för att veta om Ao är en "barkille" eller inte, och det vet jag att han inte är. Han har inte 2 tjejer på en kväll, och jag har svårt att tänka mig att han börjar med detta beteende bara för att han träffat mig. Sen finns det ju aldrig några garantier – vare sig med en svensk kille eller någon i Thailand. Hittills har ingen av mina hederliga svenska pojkvänner varit trogna mot mig. Sånt kan man ju aldrig veta på förhand; risken finns i alla förhållanden.

 

Den här nya bloggen kommer att handla en hel del om min planerade flytt till Thailand och vad jag stöter på för roliga fördomar; men även lite vardagstips för er som vill prova på en semester i det forna paradiset. Nästa år bär det av, så häng med från början!