Efter att ha tittat och jämfört takrestaurang med takrestaurang kom jag fram till att Siam@Siam nog var den bästa. Utsikten såg helt makalös ut på bild – menyn visserligen katastrofal, men förmodligen bara för en sån asiatälskare som jag förmodade jag; eller nu blev det väl helt fel? Asienälskare skulle det nog stå, för de brukar inte servera asiater på restaurangerna jag besöker. Så lågt har jag inte sjunkit faktiskt. Anyhooo, denna takrestaurang låg/ligger på 25:e våningen och vissa andra låg inte ens så högt upp, vilket var en av anledningarna till varför jag valde just Siam. Dessutom hade de en inte alltför strikt dress code – pallar inte med sådana snobbställen nämligen där det är extremt petigt. Siam@Siam har dress code ”Smart Casual” (vilket vi senare under kvällen även skulle bli varse innefattade flipflops och shorts tydligen, trots att det svart på vitt stod i bokningsmailet att sådan klädsel ej accepterades).

 

På väg dit raggade jag upp en taxi, vars chaufför förstod vad jag sa och som var villig att köra på taxameter (inte det lättaste alltid som vit person i Bangkok), och som dessutom visste var stället låg. 3 smällar i en! Jag skickade iväg första gänget, och sedan var det dags för taxi 2. Han förstod naturligtvis inte alls vad jag sa (men låtsades som om allt var frid och fröjd i vanlig ordning), plus att han inte ville köra på taxameter. Eftersom vi redan var lite sena och man inte riktigt vet om fint folk faktiskt kommer sent i det här landet, eller om det är en ful vana (alla gör ju det!), så tänkte jag att ”jaja, whatever, vi tar vad vi får då!” Efter ett tags snurrande så  ringde han upp någon och jag hörde att han frågade var stället låg. SUCK! Varför inte bara säga det då!!!! Spara oss alla lite huvudvärk. Nej, förnekelse is the way to go! Vi kom till slut fram i alla fall, egentligen skiter jag i vilket – har man fixed price så är det ju lugnt om han snurrar runt som en yrpanna, hade varit värre på taxameter. Stället såg najs ut utifrån och var även najs inuti. Det första gänget av oss satt redan med drinklistan när vi kom in. 280 baht för en Chang – ja som hittat ju. Diverse skatter skulle ju dessutom plussas på det, så totalsumman blev egentligen:

328 Baht för en liten Chang – ONLY!

Men jag slog på stort och beställde en drink. Det var liksom ingen idé att försöka spara på något här, inte ens en flaska vatten var billigt. 500 baht för en liter flaska vanligt enkelt simpelt vatten. Jag vet inte riktigt vad man ska säga om dessa fantasipriser, men så är ju utsikten helt enorm. Nästa gång blir det nog dock bara 1 drink i baren och då menar jag 1 st!

 

Menyn kom in och den var knepig. Typiskt sån där ”finmat” som inte jag gillar överhuvudtaget. Tänk fransk restaurang eller någon tråkig finrestaurang hemma. Suck, så ospännande så det finns ju inte. Jag var först inne på att beställa någon pasta, men det var så konstiga kombinationer och av 5 sorter innehöll 3 st någon slags röten ost (mögelost då alltså, men den är väl röten i stort sett), eller någon udda ingrediens som bläckfisksprut (vad det nu heter på svenska). Så nä, jag röstade bort pastan och mindes i bakhuvudet att fisk brukar ju faktiskt vara väldigt gott på sådana här ställen. Så jag slog till med den billigaste fisken på 520 baht – Sea bass (hade dock för mig att jag tyckte om den fisken, men näää vars) och potatismos till det. ÅÅÅÅÅÅ så gott tänkte jag. Moset ja, jag vet inte varför man envisas – det smakar ju ändå alltid skit utomlands.

 

På det stora hela var maten och drycken en stor besvikelse för mig, men det var inte för maten jag ville gå dit, och jag misstänker att det är så för de flesta. Det är utsikten man vill åt och den var helt enorm, helt obeskrivlig.

 

En rolig detalj var det lilla kitet som fanns på den coolt inredda toaletten – Listerine och små glas, samt tandpetare. Här ska vi inte ragga med spenat mellan tänderna minsann!

 

Är det en sak ni ska göra i Bangkok så gå på en roof top restaurang, ta gärna en av de dyrare: Siam@Siam, Sirocco, Banyan Tree, Baiyoke, eller kolla in denna sidan för lite fler tips - de har en helt enorm utsikt, och de hade inte varit så dyra om de inte hade haft något att erbjuda. Ta en drink i baren om ni inte orkar med summan, men gå. Notan må ha gått på 18000 baht (6 personer) men jag skulle ändå inte vilja ha besöket ogjort!

 

Och glöm för allt i världen inte KAMERAN!